Anpassar ni hälsningar?

Okej, vi kan väl alla komma överens om att man har olika människor runt omkring sig. Olika typer av vänner, familj, lärare/chefer? m.m. Och man hälsar ju alltid så olika beroende på vem man träffar. Jag ämnar, träffar du din strängaste lärare på skolan som du råkar veta hatar dig så är det ju kanske inte så att du skriker, TJA LÄGET?! Eller ja, det kanske du gör ;) Jag menar inte att man byter personlighet och hur man är beroende på vem man är med heller. Jag menar bara kort och gott att man anpassar sig från person till person även om man är sig själv. Jag kanske ska sluta tala för andra i det här fallet men så är det iallafall för mig. 

Jag tror att alla känner igen när man träffar på någon man inte träffat på super länge och man velar sig, ska jag gå fram eller ska jag låtsas att jag inte såg människan? Det här händer mig seriöst hela tiden, men  jag brukar också vara super dålig på att se människor. Går jag ex. i butiken och någon jag känner är där så brukar jag vara så inne i min egen värld och inte märka ens om människan går förbi mig haha, smidigt ;) 

Men beroende på vem jag träffar och hur sammanhanget är så hälsar jag olika. Är det min polare Jonas så blir det oftast, 'EY! F*n what up? Det va ett tag sen.' Eller är det Simon så blir det snarare 'Halloj, läget?' Har några exempel på hur jag hälsar på folk här under. Hur hälsar ni på folk? Och framförallt! Anpassar ni er hälsning beroende på vem ni hälsar på eller hälsar ni alltid på samma sätt? Är verkligen super nyfiken om det här är något jag inbillar mig eller inte :)